måndag 28 februari 2011

Addendum till föregående inlägg

Man kan naturligtvis fråga sig hur vanligt det är att människor fattar beslut utan att tänka på något annat än den pekuniära vinsten. Jag tror själv att det görs en hel del sådana beslut av svenskar i dagens samhälle (men det är en helt ovetenskaplig observation från min sida). Andra typer av beslut torde falla inom två huvudkategorier: beslut som påverkas av klander eller beröm, samt beslut som påverkas av att man har internaliserat vissa normer. I första fallet kan man nog ganska enkelt inkorporera det eventuella klandret eller berömet i den spelteoretiska kalkylen. Om jag tror att jag kommer att klandras för att jag köper x i stället för y så ska "kostnaden" för klandret jag kommer att utsättas för läggas på kostnaden i pengar (vilket kanske gör att det i själva verket blir "billigare" för mig att köpa y i stället, trots att det var dyrare räknat i pengar). När det gäller den andra typen så är det svårare (praktiskt taget omöjligt?) att använda ett spelteoretiskt resonemang, eftersom ens värderingar gör att man inte ens tänker tanken att göra "fel" val.

Själv tror jag alltså att den första typen av beslut har blivit vanligare (alltså de rent vinstinriktade besluten). Jag tror att människor i allmänhet har blivit mindre benägna att klandra andra människor för sina vardagliga beslut och jag tror att människor i allmänhet har färre orubbliga normer som de agerar efter. Man kunde kanske tycka att det vore önskvärt att detta förhållande förändrades (och i vissa fall är det nog önskvärt), men man bör komma ihåg att det är ett tveeggat svärd. I rasistiska samhällen gör nog människor inga vinstkalkyler när det gäller att köpa varor från människor av "fel ras" även om de skulle tjäna på det rent penningmässigt. Det är alltså inte en fråga om att helt enkelt hävda att människor borde ha flera normer och värderingar, ty sådana kan ju ibland vara av det groteskare slaget.

söndag 27 februari 2011

Spelteori i mataffären

Som vi alla vet är det oftast billigare att köpa större förpackningar än små (d.v.s. det är lägre pris per kilo eller motsvarande). Föreställ dig att du ska köpan varan x för vilken bäst-före-datumet är en ganska avgörande faktor. Du kan köpa en förpackning som innehåller 200g och kostar 20kr eller en förpackning på 100g som kostar 14kr. Du är ingen storkonsument av x, men du kan inte direkt vara utan det heller. Du kommer inte att hinna förbruka en förpackning på 200g innan bäst-före-datumet har passerat, men du tjänar i alla fall på att köpa den större förpackningen och slänga det som blir över.

Det spelteoretiska problemet uppkommer om du vill ta hänsyn till att detta är resursslöseri. Om alla vore beredda att betala lite extra för ett optimalt resursutnyttjande skulle det inte spela någon roll om bara du tog den "oansvariga" strategin. Om de flesta inte är beredda att göra det är det också helt onödigt för dig att ta den "ansvarsfulla" strategin. Slutsatsen tycks bli att en enskild individ som vet att dennes val inte kommer att uppmärksammas av någon inte har någon som helst anledning att tänka på ifall dennes konsumtionsval är "oansvarigt", med ett möjligt undantag i fallet att man är så starkt engagerad i att motverka resursslöseri att man helt enkelt mår bättre (rent fysiskt) av att göra det "rätta" valet.

söndag 13 februari 2011

En teori om bokläsning

Jag håller nu på och läser Ludwig von Mises' bok Human Action som är på nästan tusen sidor. Vad jag kan konstatera är att det tar mig längre tid att läsa den än vad det skulle ta att läsa fyra böcker på 250 sidor. Jag undrar om någon psykolog har utrett detta, men för min del så känner jag att det känns jobbigare att läsa en tjock bok än flera tunna, även om det totala sidantalet är lika. Fast för min egen personliga del gäller nog också att det känns jobbigare att läsa böcker med mindre bokstavsstorlek än med större (jag tror det beror på att det känns som man åstadkommer mer när man får vända blad oftare). Detta torde leda till slutsatsen att om förläggare vill att man ska läsa deras böcker med entusiasm ska man antingen ge ut tunna böcker (under ca 250 sidor) med liten tryckstil eller tjockare böcker med stor tryckstil (alternativet med tunna böcker och stor stil är naturligtvis inte heller uteslutet, men ofta tycker man nog att det blir lite för lite information i dem). Böcker som Human Action skulle alltså möjligen få flera läsare om den delades upp i två eller tre band (fast det kanske skulle motverkas av en större kostnad för köparen!).

lördag 5 februari 2011

Lite radiokritik

Det är en smula tråkigt att Ekots lördagsintervju i P1 så ofta intervjuar ministrar (och andra politiker). Personligen tycker jag inte att det är så intressant att lyssna på ministrars utläggningar om vilka förträffliga saker de anser att de har uträttat. Jag vill höra forskare eller specialiserade journalister som berättar om vad ministrarna faktiskt har utträttat (och hur det hänger ihop med vad de har utlovat). Det ovannämnda programmet borde våga att intervjua lite mer okända (men kunniga) människor. Om programmet sedan skulle komma att handla om politiker som inte är närvarande (och kan stå till svars) så kan det försvaras med att det sällan är meningsfullt att ställa politiker mot väggen ändå, eftersom de är så skickliga på att undvika att svara...