söndag 27 mars 2011

Filosofiska rummet om Anscombe och Foot

Ganska intressant Filosofiska rummet på radion idag. Handlade om filosoferna Elisabeth Anscombe och Philippa Foot och deras dygdetik. Som utilitarist är jag nog benägen att säga följande om dygdetik: antingen är den onödig, eller också är den dåligt underbyggd rent filosofiskt.

I det första fallet kan man säga att det ofta kan få viktiga konsekvenser att vara en viss typ av människa och ha vissa avsikter med sina handlingar, varför det kan vara relevant att ta med dygder i den utilitaristiska kalkylen (det kan t.ex. vara utilitaristiskt fördelaktigt att många människor inte i varje situation tänker som utilitarister). I så fall är man alltså ändå i grunden utilitarist.

I det andra fallet så blir dygdetikern svaret skyldig på frågan varför det skulle vara så viktigt att vara dygdig. Som jag förstod det så kritiserade Anscombe och Foot konsekventialistisk etik, och de kan alltså inte hänvisa till konsekvenserna av att världen befolkas av dygdiga människor. Så man undrar: varför är dygd då så viktigt?

torsdag 24 mars 2011

Mänskligt beteende i valsituationer

Jag har roat mig med att läsa valda delar av Barry Schwartz' bok The Paradox of Choice. Why More is Less, vars huvudtes är att alltför många valmöjligheter gör att vi får ut mindre tillfredsställelse av det vi faktiskt väljer. Detta eftersom människor i allmänhet t.ex. grubblar mycket över de alternativ de gav upp när de faktiskt gjorde ett val. Lösningen enligt Schwartz är att man borde vara en "satisficer" snarare än en "maximizer", d.v.s. nöja sig med saker som är tillräckligt bra, och inte ständigt tänka på om det var det absolut bästa man valde. Och politiskt anser han att det borde ske en viss omfördelning av rikedomar mellan rika och fattiga länder, eftersom medborgarna i de senare lider av att de har för få valmöjligheter, medan man i det förra fallet har för många.

Intressanta är också ett kort resonemang som förs om avregleringar av el, telefoni o.s.v. Det är ju ibland omstritt om sådant ger bättre priser och service till konsumenterna. Ibland blir det bättre, ibland sämre. Men, som Schwartz skriver, "even if we assume that the kinks will be worked out eventually and competitive electric-power provision will benefit consumers, the fact remains that it's another choice we have to make". Och att tvingas göra flera val är alltså i regel inte bra för vårt välbefinnande. Personligen skulle jag nog vara villig att betala typ 5% mera för el och telefoni om det var statliga monopol och jag aldrig behövde (och inte var tillåten att) göra några val när det gällde dessa saker. Fast detta gäller såklart om statliga monopol kunde ta tillvara på innovationer och förbättringar på dessa områden på ett tillfredsställande sätt; kanske krävs det att det finns privata företag som sysslar med dessa saker i andra länder, så att man kan "snylta" på deras experimenterande...

söndag 13 mars 2011

Jeremy Bentham om skatter och bestraffningar

Jag citerar från The Rationale of Punsihment:

"Between taxation and punishment of the pecuniary kind [...], the relation is of this sort; they both consist in the application of compulsion to the extracting out of the pocket in question a certain sum; the difference between them consists in the end in view. In the case of taxation, the object is the obtainment of a certain sum; in the case of punishment, the object is the prevention of the obnoxious act, to the commission of which the obligation of paying money is attached in the character of punishment. In the case of taxation, the wish of the legislator is, that the money may be paid; and, consequently, if it be to the performance of a certain act that the obligation of paying money is annexed, his wish is that the act may be performed".

Vad ska vi, om vi ska tala i benthamitiska vändningar, säga om t.ex. skatt på rökning? Är det en skatt med denna terminologi, d.v.s. något som lagstiftaren vill att vi ska göra (för att den ska få in pengar), eller är det i realiteten en bestraffning, d.v.s. en slags böter för rökning? Kanske skulle man i så fall kalla tobaksskatten vid dess rätta namn: tobaksböter? Och det vore kanske intressant att grubbla på om det finns saker som vi idag kallar böter som borde kallas skatt (d.v.s. saker som lagstiftaren "officiellt" inte vill att vi ska göra, men "inofficiellt" vill att vi ska göra, så att det kommer in mera pengar; t.ex. fortkörningsskatt eller dylikt).