lördag 23 april 2011

En utilitaristisk kommentar

Ibland tycker jag mg stöta på ett missförstånd om vad utilitarism (i dess klassiska formulering) innebär. Det faktum att det talas om "utility" (nytta) kan förleda människor att tro att det är nytta som skall maximeras. Nyttan kommer dock in i bilden på ett annat ställe i argumentet, ty principen säger att handlingar bör bedömas efter hur nyttiga de är när det gäller att maximera lycka. Nyttan är alltså ett medel, inte ett mål, kanske man kan säga.

Eller som Bentham skriver: "By the principle of utility is meant that principle which approves or disapproves of every action whatsoever, according to the tendency which it appears to have to augment or diminish the happiness of the party whose interest is in question". [...] "By utility is meant that property in any object, whereby it tends to produce benefit, advantage, pleasure, good, or happiness, (all this in the present case comes to the same thing) or (what comes again to the same thing) to prevent the happening of mischief, pain, evil, or unhappiness".

Utilitarismen är alltså inte i grunden en nyttomoral, utan en lyckomoral. Om vi tog bort det senare så skulle vi inte längre ha något sätt att bedöma om en handling är nyttig eller inte, ty nytta kan aldrig mätas om vi inte vet vad nyttan syftar på. Inom utilitarismen är det alltså lyckan som åsyftas, och inget annat.

tisdag 12 april 2011

Ett Marx-citat (med vidhängande analys)

"Var finnes således den positiva möjligheten till den tyska emancipationen? [...] I uppkomsten av en klass med radikala kedjor; en klass inom det borgerliga samhället, vilken icke är en det borgerliga samhället tillhörande klass; ett stånd, som är upplösningen av alla stånd; en social klass, som får sin universella karaktär genom sina universella lidanden och icke gör anspråk på någon speciell företrädesrätt, emedan ingen speciell orätt, utan orätten över huvud utövas mot densamma, en social klass, som icke kan ställa annat än allmänt mänskliga anspråk, icke blott historiskt betingade anspråk; en klass, som icke står i någon ensidig motsättning till det tyska statsväsendets konsekvenser, utan endast i en allsidig motsats till dess förutsättningar; en social klass, slutligen, som icke kan frigöra sig utan att frigöra sig från alla övriga sociala klasser och därigenom frigöra dessa; en samhällsklass, som i sig förkroppsligar den fullständiga förlusten av mänsklighet och därför kan återvinna sig själv blott genom att fullständigt återvinna mänskligheten åt sig själv. Denna upplösning av samhället såsom särskild klass är proletariatet."

Detta citat (från 1844) visar enligt Gustaf Steffen (i en skrift från 1914) det fundamentalt hegelianska i utvecklingen av begreppet proletariat hos Marx. Således beskriver Steffen det som att Marx "i sin Hegel-kritik av 1844 deducerar fram begreppet 'proletariat' enligt rent hegelsk metod. Marx saknar ännu det omfattande och fördjupade nationalekonomiska vetande, ur vilket ett fullt verklighetstroget proletariat-begrepp kan induktivt vinnas". Jag tror man kan tolka Steffen som att han anser att marxismen skulle ha blivit bättre om Marx inte hade blivit "smittad" av Hegel innan han började studera nationalekonomi ordentligt. Men han tröstar sig å andra sidan med sin observation att socialdemokratins nyvunna framgångar berodde på "att den i grunden alls icke lever på Marx' teorier, utan på den socialekonomiska verklighet, som Marx tolkade så utomordentligt riktigt och delvis så alldeles falskt."

onsdag 6 april 2011

Solidarism

Jag håller just nu på att läsa litegrann om den troligtvis ganska bortglömda "ideologin" solidarism. Det rör sig hvudsakligen om en fransk ideologi som tycks ha varit mest på tapeten fram till åren kring första världskriget (se t.ex. Léon Bourgeois). En av huvudidéerna är att medborgare har vissa skyldigheter och rättigheter i kraft av ett "kvasi-kontrakt" som binder samman såväl de levande som gångna och kommande generationer. Man kan nog se det hela som ett slags försök att skapa en ideologi som förkastar både socialism (så som den vanligtvis definierades på den tiden) och alltför extrem liberalism. Idéhistoriskt sett så är detta egentligen ganska intressant, med tanke på att det under 1900-talet inte har utvecklats så mycket av ideologi som konsekvent försvarar "mittenpolitik", ty sådan politik ter sig alltsomoftast som en pragmatisk kompromiss mellan höger och vänster, där var och en egentligen skulle vilja driva samhället åt sitt håll.

lördag 2 april 2011

Pengar som gräs

Läste just klart Eric Schlossers bok Pengar som gräs (Reefer Madness), som innehåller tre journalistiska nedslag i den svarta marknaden i USA (droger, jordbruk och porr). Intressantast för min del var nog att få lite mera uppgifter om vad som ter sig som en absurd politik när det gäller marijuana. Tydligen spärras människor in i åratal, med sämre utsikter till tidigare frigivning än för grova våldsbrott och dylikt, för att ha sysslat med denna relativt harmlösa drog (vilket naturligtvis bidrar till att öka befolkningen i USA:s redan överfulla fängelser). Och allt detta bygger på en totalt veklighetsfrämmande (och uppenbarligen ideologiskt driven) analys av denna drogs effekter på de som använder dem och deras omgivning. En del domare tycks dock bli mer och mer ovilliga att befatta sig med dessa fall, där de tvingas utdöma långa minimistraff utan hänsyn till individuella omständigheter. En federal domare har t.o.m. citerat Jeremy Benthams enligt min mening kloka ord: "Varje partikel av verkligt straff som utmäts mer än vad som är nödvändigt är precis lika mycket förspilld misär".