tisdag 26 juli 2011

Forskningsobjekt: Rothbard

Jag tänkte jag skulle skriva någonting om Murray Rothbard, eftersom jag precis har läst igenom hans Man, Economy, and State och Power and Market från pärm till pärm. Men det finns så mycket man skulle kunna säga att det blir svårt att få ner så mycket vettigt i ett blogginlägg. Det kunde i alla fall vara intressant för er skattebetalare (som finansierar min forskning) att veta att en del av min kommande doktorsavhandling troligen kommer att handla om Rothbard. Han var en förespråkare för den s.k. österrikiska skolan inom nationalekonomi, vilket bl.a. innebär att han ansåg att ekonomisk analys skall utgå från ett antal axiom om mänskligt handlande som med nödvändighet är sanna, d.v.s. att ekonomi inte skall göra "fiktiva" antaganden som t.ex. att människan är en egoistisk eller rationell varelse och dylikt eftersom det genererar fina teoretiska modeller. Dessutom är "österrikarna" mycket skeptiska till att kvantifiera nationalekonomi; för dem har begrepp som bruttonationalprodukt mycket begränsat värde. Som politisk filosof var Rothbard anarkist (medan de flesta österrikare nog nöjer sig med att vara starkt "nyliberala") och hans grundläggande moraliska princip är att allt tvång är illegitimt. Nåväl, om det låter intressant så kan ni förhoppningsvis se fram emot någonting i skrift från min sida om detta när jag är klar med min avhandling (om sisådär tre år). För dem som redan är anhängare av Rothbards politiska filosofi måste jag dock förvarna om att min analys troligen inte kommer att falla ut till dess fördel. Men vem vet, jag kanske ändrar åsikt på vägen; konstigare saker har hänt...

torsdag 14 juli 2011

Rimliga och orimliga skatter

Jag kan tillägga en ytterligare intressant sak angående den debatt jag nämnde i föregående inlägg. Det förekom en ekonom från Skattebetalarnas förening, som hade denna "argumentation":

"Fortfarande är det så att en vanlig svensk inkomsttagare betalar ungefär 55% av sin inkomst i skatt [...] när du räknar med allt det dolda och det synliga [...], och jobbskatteavdraget har plockat ner det här från 60%, så vi har kommit en bit. Men jag tycker att det är värdefullt just att man gör skattebördan för en vanlig svensk inkomsttagare lite rimligare, åtminstone att man kan få behålla hälften; det tycker jag är ett väldigt viktigt mål."

Skulle vara intressant hur man kom fram till att just 50 procents skatt är "rimligt". Man kan ju t.ex. vara lite filosofiskt jobbig och ställa den urgamla frågan: om nu 50% är en rimlig skatt kan ju knappast 50,001% vara en orimlig skatt, och om 50,001% är en rimlig skatt kan ju knappast 50,002% vara orimlig o.s.v. (Ty man kan ju hoppas att de inte anser att 50% är rimligt bara för att det är en så "snygg" siffra).

Istället skulle man ju kunna hävda att en skatts rimlighet handlar om att de samlade skatteintäkterna räcker till det man har kommit överens att de skall räcka till. Om man t.ex. vill ha en stor offentlig sektor och mycket omfördelning (eller för all del en groteskt stor försvarsmakt) så torde det vara rimligt att ha höga skatter. Om man vill ha en nattväktarstat är det rimligt att ha låga skatter. Om nu Skattebetalarnas förening har som mål att uppnå det senare vore det bra om de är öppna med det.

onsdag 13 juli 2011

Nationalekonomi och värderingar

Mycket bra disussion i Studio Ett idag, där bl.a. Lars Calmfors medverkade, som underströk vikten av att att vara medveten om att ekonomer som ger råd i politiska frågor alltid blandar sina ekonomiska "fakta" med värderingar. Det jobbiga är naturligtvis att intervjuer med ekonomer vanligtvis inte sker på ett sådant sätt att värderingarna kommer upp i ljuset. Ofta verkar det som att de målkonflikter (som så förtjänstfullt togs upp i dagens reportage) inte existerar. Det skulle dock vara intressant att veta hur de ekonomer som försöker vara politiskt neutrala, och samtidigt vill uttala sig om politik, tänker. Föreställer de sig en genomsnittsindivid och ger råd som skulle passa den personens preferenser, eller skall deras råd gälla givet den politiska majoritetens preferenser (och i så fall måste de ju ge helt olika råd om skatter och dylikt om regeringen t.ex. skulle skifta från M till V).

onsdag 6 juli 2011

Bentham om icke-mänskliga djur och deras lidande

"If the being eaten were all, there is very good reason why we should be suffered to each such of them as we like to eat: we are the better for it, and they are never the worse. They have none of those long-protracted anticipations of future misery which we have. The death they suffer in our hands commonly is, and always may be, a speedier, and by that means a less painful one, than that which would await them in the inevitable course of nature. If the being killed were all, there is very good reason why we should be suffered to kill such as molest us: we should be the worse for their living, and they are never the worse for being dead. But is there any reason why we should be suffered to torment them? Not any that I can see. Are there any why we should not be suffered to torment them? Yes, several.

The day has been , I grieve to say in many places it is not yet past, in which the greater part of the species, under the denomination of slaves, have been treated by the law exactly upon the same footing as, in England for example, the inferior races of animals are still. The day may come, when the rest of the animal creation may acquire those rights which never could have been withholden from them but by the hand of tyranny. The French have already discovered that the blackness of the skin is no reason why a human being should be abandoned without redress to the caprice of a tormentor. It may come one day to be recognized, that the number of the legs, the villosity of the skin, or the termination of the os sacrum, are reasons equally insufficient for abandoning a sensitive being to the same fate.

What else is it that should trace the insuperable line? Is it the faculty of reason, or, perhaps, the faculty of discourse? But a full-grown horse or dog is beyond comparison a more rational, as well as a more conversable animal, than an infant of a day, or a week, or even a month, old. But suppose the case were otherwise, what would it avail? the question is not, Can they reason? nor, Can they talk? but, Can they suffer?"

(ur An Introduction to the Principles of Morals and Legislation, 1789)

lördag 2 juli 2011

Universitetsrankingar

Hur står sig svenska högskolor i den internationella konkurrensen? Enligt Academic Ranking of World Universities (ARWU) finns dessa lärosäten med på topp-100-listan:

42. Karolinska institutet
66. Uppsala universitet
79. Stockholms universitet

Och enligt Times Higher Education:

43. Karolinska institutet
89. Lunds universitet

Är detta bra eller dåliga resultat? Personligen brukar jag ofta leva efter filosofin att man inte ska sträva för mycket att bättra sig om det redan går hyfsat. Att ha med två till tre högskolor bland världens hundra bästa är nog inte så illa för ett land som har ca 0.15% av världens befolkning.

Tittar vi på Europa ser det naturligtvis bättre ut. Då ser listan ut enligt följande:

9. Karolinska institutet
23. Lunds universitet
41. Stockholms universitet
53. Uppsala universitet
80. KTH
82. SLU

I detta fall kan man notera att de universitet som ligger ovanför Karolinska på listan alla ligger i betydligt större länder, Storbritannien, Frankrike och Tyskland, med undantag för Schweiz (som är marginellt mindre än Sverige).

Den stora dominanten i universitetsvärlden är förstås alltjämt USA. På ARWU:s lista ligger Harvard först, och USA har de 18 översta platserna, med undantag för Cambridge och Oxford på 5 och 11. Det bästa nordiska landet på denna lista är Danmark: Köpenhamns universitet slår Karolinska med två platser. Danmark och, återigen, Schweiz, är de enda länderna som är mindre än Sverige och som kommer högre på listan.

Själv tog jag min fil. mag. vid Linköpings universitet. Det ligger enligt ARWU någonstans mellan plats 401 och 500.