söndag 1 juli 2012

Nina Björk om det mätbara

Nina Björk tog idag i sin krönika i Godmorgon världen! upp en fråga som är oerhört intressant, (politisk-)filosofiskt sett. Hon hävdade att det är ett problem att verksamheter ofta bedöms efter sin mätbarhet, trots att många verksamheters värde ligger i saker som inte kan mätas. Ett exempel gällde en balettlektion, där själva "roligheten" (eller lyckan) i det hela inte syns så mycket utåt, eftersom det krävs mycket koncentration. Men ett mera konkret exempel som hon tog upp är att bibliotekens "framgång" mäts i antalet utlånade böcker snarare än styrkan i läsupplevelserna.

Det ligger mycket i detta. Jag håller med om att min inte kan bedöma verksamheter endast efter "objektiva" kriterier. Men även om vi ofta inte kan lita till faktisk mätbarhet så tror jag inte vi helt kan överge den kvantitativa dimensionen vid bedömningen. Och är det inte i själva verket ett slags kvantitativt förhållande Björk åberopar när hon talar om styrkan i en läsupplevelse? Denna är kanske inte objektivt mätbar, men den är subjektivt kännbar; och är det inte så att vi (allt annat lika) föredrar en starkare läsupplevelse snarare än en svagare (det rör sig således om ett kvantitativt förhållande).

Detta är förstås en gammal grundidé inom utilitarismen, d.v.s. att kvantitet ska multipliceras med intensitet. Om bibliotek A lånar ut 10.000 böcker om året och bibliotek B 7.000 böcker om året så kan vi visserligen anse att bibliotek A är ett "bättre" bibliotek givet att vi inte har något annat att gå efter. Men om vi har orsak att anta att många som lånar böcker på bibliotek B har starkare läsupplevelser (som ger mera lycka) så kan vi bli tvungna att revidera vårt omdöme.

Nu tror jag att Nina Björks farhåga är att verksamheter ska bedömas efter alltför snäva "ekonomistiska" kriterier om mätbarhet är det som skall gälla när olika verksamheter bedöms. Själv anser jag dock att man inte i detta fall ska kasta ut barnet med badvattnet. För att göra bedömningar av världen omkring oss och om vilka verksamheter som bör gynnas så behövs någon form av kvantifiering (även om graden av exakthet är något bristfällig). Huvudsaken är att det är rätt saker man mäter. Och jag tror knappast att Björks farhågor är befogade om man väljer en utilitaristisk kalkyl snarare än en "ekonomistisk" - i en utilitaristisk välfärdsstat finns det got om utrymme för balettskolor och bibliotek.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar