onsdag 25 september 2013

Patricia Mindus om Axel Hägerström

Det torde vara mycket ovanligt att böcker riktade till en internationell läsekrets skrivs om svenska filosofer. Det enda nämnvärda undantaget är nog Axel Hägerström (1868-1939). Patricia Mindus har i en bok från 2009 - A Real Mind - gjort en ganska hyfsad översikt av Hägerströms tänkande på olika områden. Det är dock ändå inte helt lätt att få grepp om många aspekter av Hägerström - han var ökänd för att uttrycka sig på ett svårgenomträngligt språk, och filosofer som uttrycker sig på ett komplicerat sätt brukar ofta vara svåra att översätta till ett enkelt språk.

Det förefaller dock som att Hägerströms s.k. värdenihilism är den mest lättbegripliga delen av hans filosofi, och såvitt jag kan bedöma som verkar det också vara den mest originella och bestående delen av hans tänkande, även om en del av rättsfilosofin också är intressant. Vad jag främst lade märke till i Mindus' bok var att även om Hägerström är känd som den förste systematiske nonkognitivisten inom metaetik, så finns det ett inslag av misstagsteori ("error theory") i hans metaetik.

Nonkognitivism innebär att värdeutsagor inte kan vara sanna eller falska; de liknar mera imperativ än utsagor om fakta eller dylikt. Misstagsteori innebär att moraliska utsagor oftast handlar om utsagor om världen (eller främst handlingar), men att eftersom de fakta man hänvisar till inte existerar så är utsagorna alltid falska. Om jag t.ex. hävdar att handlingen att stjäla har egenskapen "dålighet" så hänvisar jag till en egenskap vars existens inte kan fastställas, och därför är min utsaga om stöldens dålighet falsk.

Hur kunde då Hägerström vara både nonkognitivist och misstagsteoretiker. Jo, den senare teorin applicerar han specifikt på utsagor som har med vissa juridiska begrepp att göra, i synnerhet rättigheter. Han tycks mena att hänvisningen till t.ex. äganderätten är en hänvisning till vissa "magiska" föreställning som hade en roll i forntiden när lagarna om äganderätt började utvecklas, men som i modern tid har påvisats vara just magiska. Detta gäller också hänvisningar till hämndtanken inom straffrätten. Att hävda att någon förtjänar straff är att hänvisa till en magisk föreställning som är vederlagd. Rent politiskt innebär en hägerströmsk syn att det är meningslöst att motivera lagar med hjälp av sådana magiska begrepp. Enligt honom bör man istället motivera lagar med de faktiska fördelar som individerna i en stat får av att ha vissa lagar.

Tyvärr är Mindus' diskussion kring den misstagsteoretiska tolkningen av Hägerström lite för kortfattad (vilket gör att jag kan ha misstolkat det hela!). Själv brukar jag dock hävda att misstagsteori i realiteten brukar vara en sorts nonkognitivism om man synar den noga, och så är troligen fallet med Hägerström också.

Man kan dock tillägga att Hägerström när det gäller sin "dekonstruktion" (och genealogiska analys) av vissa juridiska begrepp tydligen kan betraktas som en föregångare till betydligt mera sentida strömningar: "This stringent and harsh criticism of the very basic elements of Western legal tradition - from ius to lex, from property to liberty, from rights to duties - should [...] be considered one of the first, if not the very first, attempt to perform a philosophical deconstuction of the cornerstones of law. Such attempts did not become current in philosophy until the end of the twentieth century with, for example, the famous deconstruction of sovereignty, justice and the like by Jacques Derrida".

Mindus sammanfattar Hägerströms "legacy" (vad är en bra översättning på det?) i fyra punkter:

1. "His political views inspired by cosmopolitanism, tolerance and advocacy for an open society"
2. "His ferocious deconstruction of nineteenth century legal dogmatism and its organic and holistic preconditions, such as the will, Volksgeist and so on"
3. "His unrelenting insistence on clarity in the concepts used for social analysis"
4. " His deep scepticism towards entanglements and overlappings of descriptive and normative discourse that inaugurated modern non-cognitivism".

(Se även denna tidigare bloggpost om Hägerström, som beskriver hans metaetik lite närmare.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar