måndag 21 mars 2016

Det ofilosofiska debattklimatet

Det finns ett åskådningssätt inom nationalekonomin som går under beteckningen "nedsippringsteorin". Denna hävdar att det bästa sättet att öka välståndet för de stora massorna är att främja tillkomsten av stora förmögenheter hos en liten del av befolkningen. Deras rikedom kommer så småningom att "sippra ner" till resten av befolkningen genom t.ex. investeringar i nya företag. Föga förvånande är denna teori främst förknippad med det som brukar kallas "reaganomics", efter Ronald Reagan och hans ekonomiska policies.

Ofta ställer jag mig frågan om det jag håller på med - politisk filosofi - har någon mening över huvud taget. Kanske måste jag sätta mitt hopp till en liknande nedsippringsteori, d.v.s. hoppas att filosofernas, statsvetarnas och andra normativt engagerade forskares genomarbetade argument så småningom ska sippra ner till befolkningen i övrigt; att man i t.ex. partiernas idéprogram eller på ledarsidorna ska finna uttunnande versioner av de teorier som vi diskuterar i seminarierummen.

Känns det i dagens läge befogat att klamra sig fast vid detta halmstrå? För närvarande är jag ganska pessimistisk. Om det i debattklimatet förekommer något som man kan kalla riktig normativ argumentation så är det i så utspädd form att man nästan kan kalla den homeopatisk. Bara under den korta tid som jag aktivt observerat samhällsdebatten (sisådär 15-17 år) tycks allt bara ha gått utför. När jag började mina universitetsstudier vid millennieskiftet fanns en aktiv diskussion om politisk-filosofiska begrepp som frihet, rättvisa och jämlikhet. Feminister, djurrättsförespråkare, nyliberaler, "globaliseringskritiker" med flera syntes faktiskt föra fram argument i media och i ganska populärt hållna böcker.

Men har jag någon anledning att klaga? Är detta inte bara klagomål från en som ser sin egen disciplin tappa mark i samhället och sålunda försöker gynna sina egna intressen? Själv hoppas jag i vilket fall som helst att jag nu talar som medborgare och inget annat. Politik är något som angår oss alla, och är det inte önskvärt att politikernas beslut fattas goda grunder? Är det ohemult att begära att en politiker som med sina beslut vill främja mera "frihet" kan förklara för medborgarna vad "frihet" är och vad det är som gör det så viktigt att främja? Eller har vi nått den punkt när de flesta är överens om att politik ska handla om att var och en antingen ska titta ner i sin egen plånbok och beräkna vilket regeringsalternativ som kommer att öka denna plånboks tjocklek, eller betrakta bilden av den lidande människan (eller djuret, eller trädet) och bara känna vad som måste göras?

Kort sagt: är tiden förbi för politik som bygger på riktiga argument? Från ax till limpa, från premisser till slutsatser, utan motsägelser? I vilket fall som helst tror jag inte vi kan hoppas på en nedsippringsteori i detta fall, ty de flesta politisk-filosofiska teorier som kommit fram och diskuterats ymnigt inom akademin under de senaste 40-50 åren har lämnat i princip obefintliga spår i den offentliga debatten. Försök bara fråga folk på gatan om de vet vem John Rawls är.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar