fredag 20 maj 2016

Elituniversitet kontra massuniversitet

Det är många som har debatterat universitets- och högskolesystemet i Sverige den senaste tiden. Somliga hävdar t.ex. att svenska studenter har mycket sämre förkunskaper än förr i tiden, vilket gör att man måste sänka kraven, eftersom att underkänna för många sällan ses som ett alternativ, med tanke på att lärosätena tilldelas pengar i relation till hur många godkända studenter man har. Samtidigt har ett fall med en utländsk student som vill ha sina avgifter tillbaka, eftersom utbildningen inte haft tillräckligt god kvalitet, uppmärksammats. Från lärar- och forskarsidan kommer även ständiga klagomål gällande den ökande detaljstyrningen från politiker, tidskrävande processer för att söka forskningsmedel, bristande karriärvägar för yngre forskare o.s.v.

Befinner sig alltså den högre utbildningen i kris - har den "havererat" som historieprofessorn Dick Harrison uttryckte det nyligen i en uppmärksammad debattartikel? Det beror förstås på vad man anser att ett universitet (eller en högskola) till sin essens ska vara. Någon evig "essens" kan universitetet knappast ha, med tanke på att det moderna universitetssystemet inte är särskilt gammalt, och under sin korta levnad har det redan genomgått en hel del stora förändringar. Vad ett universitet ska vara är alltså något som vi ständigt måste ta ställning till och eventuellt omformulera.

Den största förändringen som skett i Sverige under de senaste årtiondena är troligen expansionen vad det gäller antalet studenter. En breddning har också skett geografiskt, men det är nog mindre betydelsefullt i sammanhanget. Jag tror mig ha sett en siffra som anger att bara antalet doktorander idag är fler än vad antalet vanliga studenter var för cirka sextio år sedan. Ett universitet var m.a.o. en ren elitinrättning för inte alltför länge sedan, medan det idag är något för den breda massan.

Fast problemet är att universitets organisation och traditioner tycks vara anpassade för det gamla elituniversitet. Normalfallet är fortfarande att en universitetslärare ska ha disputerat, trots att man i allmänhet inte föreläser om sin egen forskning. Att föreläsa om sin egen forskning var tvärtom vanligt förr, och man hade oftast ingen undervisning om kurslitteraturen (den förväntades studenten helt och hållet tillägna sig själv). Seminarier var också anpassade till lämplig storlek (högst 15 personer). Numera blir seminarier ofta så fullpackade att någon meningsfull diskussion sällan kan äga rum - och saken blir knappast lättare av att en majoritet knappast har något brinnande intresse för ämnet i sig. Att motivationen och fliten är låg hos många studenter kan man emellertid inte förvånas över, eftersom det ligger i massuniversitetets natur att en examen därifrån inte har det värde som en examen från elituniversitetens tidevarv.

Om man menar allvar med att vi ska ha massuniversitet så bör man nog acceptera att högskolan blir en förlängning av gymnasiet, och präglad av dess undervisningsformer, snarare än av det gamla universitetets. Om undervisningen ändå inte ska ha den direkta forskningsanknytning som den hade förr så kan man lika gärna utbilda forskare och universitetslärare separat, där det senare inte ska kräva doktorsexamen, men väl mera pedagogik än vad som är brukligt.

Vad skulle det innebära att behålla det gamla universitets krav och arbetsformer och samtidigt fortsätta att ta in så stor mängd studenter? Givetvis skulle många fler bli underkända, och man skulle därmed bli tvungen att förändra finansieringen och frikoppla den från antalet godkända studenter. Men att underkänna en stor del av de studerande måste väl gå på tvärs mot tanken att ha ett universitet för den breda massan. Om det återigen blev svårare att klarare en universitetsutbildning för dem som saknar stark motivation och fallenhet för högre studier så skulle troligen färre och färre söka sig dit, och man skulle vara tillbaka till elituniversitetet - även om denna elit skulle vara mera genuint meritokratisk än förr, då studielån och -bidrag inte fanns.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar